Alla har en historia att berätta.

Sommaren förknippas för många med att man lyssnar på "Sommar i p1". Där "kända" människor av något slag berättar sin historia. Och vi kan få ut otroligt mycket av att lyssna på sådant som kan beröra och inspirera.

Jag tycker dock att det är viktigt att komma ihåg, att vi alla har en historia, minst lika värdefull som dessa människors, även om man inte får göra den hörd i radio eller i någon podd. De flesta berättelser får vi ju faktiskt inte veta av. Dem hörs inte, dem går bara förbi. Kanske så även din och min. Men det betyder inte att den är mindre viktig. Den har bara inte kommit fram. Och det kanske känns orättvist för en del, att du som har minst lika mycket att säga inte får vara den som får säga det högt. Kanske är det dags att i så fall kliva fram och berätta den. Eller så kanske den faktiskt inte behöver komma fram, det kan räcka med att du själv vet vad din historia är och vad den betyder för just dig. Den måste inte höras och vare sig, beröra eller inspirera. Du kan visa din historia genom den du är och hur du lever.

Jag får dagligen i mitt arbete lyssna på flera olika "sommarprat" i form av helt vanliga människor som sitter i fåtöljen och delar med sig av deras berättelse. Och många gånger häpnas jag över hur mycket vi människor går igenom och ändå fungerar. Så oerhört mycket sorg som vi bär på, nära anhöriga som gått bort, övergrepp, människor som mist sitt barn, människor som gått igenom djupt mörker och fullkomligt gått miste om meningen med varför man ens ska leva. Besvikelser, sårade hjärtan, skuld och skam. Dessutom all press, alla krav och otroligt höga prestationsnivåer som vi lever efter. Som skapat all denna ångest som så många av oss lever med, dagligen, nästan konstant.

Men jag får också höra om och dela fantastiska vändningar som visar på vilken styrka dessa människor besitter, hur de ändå orkat kämpa på. Som fortsatt och som inte gett upp. Som ändå går upp på morgonen, utan något att gå upp till. Som ändå tar hand om sina barn, tar sig till jobbet och som fortsätter finnas för andra, även när de knappt orkar leva själva.

Människan är faktiskt häpnadsväckande på väldigt många sätt. Vi har en sådan enorm potential som vi ska ta vara på och förstå att vi besitter. Och vi alla har gått igenom saker som gjort att vi tagit med oss erfarenheter. Dessa erfarenheter kan vi lyssna till, utan nödvändigtvis någon podd.

För dessa erfarenheter och livshistorien finns omkring dig. Bara vi är intresserad, vågar fråga och tar oss tid att lyssna. Det finaste man nog kan ge en annan människa skulle jag säga är att ge av sin tid och sin närvaro. Och att vi kommer ihåg, att vi har ingen aning om vilken historia en människa har för än vi lyssnat till den. Och jag är säker på att även din historia är värd att lyssnas till. För ingen har faktiskt gjort just din resa.