Konsten att ha semester

Det är lite ironiskt på något sätt. Vi kan längta efter semester, särskilt efter en lång och, för en del, tung vinter. Vi längtar efter att få vakna utan alarm till dagar utan något inbokat. Att få göra just det vi känner för utan någon tid att passa. Men så kanske man inser, att det faktiskt inte är helt lätt att vara ledig. Hur gör man när man inte har något inbokat? Plötsligt kan du spendera dagarna precis så som du vill. Men vad vill du då?

Vi har kanske bilden av den perfekta semestern inom oss när vi dagdrömmer oss bort i längtan på att man äntligen ska få vara ledig. Den där idylliska semestern när man mår sådär bra och känner sig sådär rofylld inombords. En idyll där det är soligt och varmt och livet bara känns helt underbart och där du sedan kommer tillbaka till arbetet helt påfylld av ny energi..

Men så kanske det inte alls blev som vi föreställde oss. Därför att det är inte säkert att det är så lätt alla gånger att finna den där rogivande känslan i kroppen. Det kan vara jobbigare än man tror att sakta ner tempot och "bara vara". Och bli inte förvånad alls om det nästan blir omvänt, att du faktiskt känner dig mer stressad nu på din semester.

För när vi stillar oss kan det mycket väl bli så att obearbetade tankar och känslor kommer ikapp. Sådant som vi kanske under en tid varit tvungna att sätta åt sidan för att få livet att fungera. En rastlöshet för att vi är så vana vid att vara påkopplad och upptagen.

Kanske också en känsla av sorg över att man kört på under lång tid utan att lyssnat på kroppen eller ens uppskattat det man har. Och vi är dessutom experter på att inte kunna acceptera det som är, vilket gör att vi kanske känner panik för att vi känner just såhär. Panik eftersom det är nu du "borde" vara så himla glad och bara älska livet.

Det är nu du ska njuta och passa på att vila upp dig, så blir det en stress i sig för att man inte kan “ta vara på den här ledigheten man har”. Så istället för den glädje och kärlek vi tänkte att vi skulle uppleva, så blev det tårar och gräl. Och nu när man äntligen fick möjlighet att sova ut på mornarna, då vaknar man hur tidigt som helst eller kan inte ens somna på nätterna.

Är det inte irriterande? Ska man inte ens få ro på semestern? Alla andra verkar ju kunna koppla av och ha det så underbart bra. Eller? 

Så hur gör man för att inte komma tillbaka till jobbet och undra vart semestern tog vägen? Och för att inte vädret ska vara avgörande om det blir en bra semester eller inte? Hur hinner man allt man vill, men ändå kan förmå sig att njuta? Går det uppleva en sommar som inte alls går så där fort som alla säger?

Egentligen är det ju någonting bra att vi vill mycket, men det är när vi inte lyssnar in vad vi vill JUST NU som gör att allt det man vill, istället slår över och blir till massa borden. Då till och med semestern blir till en lista som du ska checka av. Personer du “borde” hinna med att träffa, släktingar du “borde” hinna hälsa på, uppvaktningar som du “borde” gå på. Upplevelser som du vill och borde hinna med, för att det annars kommer dröja ett år att få möjlighet att kunna göra det igen.

Kosten att ha semester tror jag ligger i att kosten att acceptera och att känna in vad man själv vill och behöver just nu. Även om det inte alltid överensstämmer med den bilden du hade av hur semestern skulle kännas, eller vad du skulle spendera dina dagar med. Imorgon är en ny dag, då kan det ha ändrats, då kan det vara något helt annat du vill. Men vi behöver verkligen lära oss att släppa på alla dem där föreställningarna om hur något “ska” vara och förstå att värdet av njutning och känna ro ligger i stunden.

Nej, ingenting kanske blev som du tänkte dig. Men det är okej. Bilden du hade om hur livet skulle vara som du förknippat med lugn och tillfredsställelse, den är bara påhittad. Lugn och tillfredsställelse är känslor. Dem går att skapa när som helst, var som helst och har inga krav över huvud taget på hur något måste vara. Det är känslor som kommer av att tillåta allting får vara precis som det är just nu, ingenting måste vara på något annat sätt. Så även jag själv. Allting är perfekt som det är, just i denna stund. Bara låt det få vara så. Låt dig få vara just så som du känner dig. Och du kommer antagligen märka att den där känslan av att känna sig lugn och tillfreds inte alls är så långt bort som du tror.

elin_blogg.jpg