Rädsla för att det underbara ska ta slut

Så när livet är sådär underbart, ja, näst intill perfekt. Så blir vi rädda, rädda för att det är "för bra för att vara sant". Rädda för att allt det fina ska ta slut. För att glädjen och kärleken ska gå över och att ångest, oro och rädslor ska ta vid igen. För ingenting varar, så mycket vet vi med erfarenhet. Vi vet att vi bara har den här stunden, detta nu. Vi vet inget om sen. Så hur njuter man i det fina utan att tänka att det har ett slut? Hur gläds man över glädjen med en acceptans om att inget varar för evigt?

Jag ser upp på himlen. Himlen har alltid skapat trygghet i mig. Det är som att den viskar att allt är precis som det ska vara. Att man kan känna både sorg och glädje samtidigt. Att både hat och kärlek existerar och du väljer vilken sida du vill föda. Att det inte finns något som heter slut. Det finns enbart nya stunder som fortsätter hela tiden. Och att se dem för det dem är. Det finns inget att oroa sig för. För allt är precis som det ska vara.

20190831_193624.jpg

Allt är i ständig förändring. Allting går hela tiden framåt, vi befinner oss i ständig rörelse. Ett flöde, som en älv som hela tiden rinner medströms. Det är när vi sätter oss emot att allt är i ständig förändring, som det blir stopp i flödet och tankar tar över nuets varande. Tankar om att nuet “borde” vara eller se ut på ett annat sätt än det gör. Tankar om det som varit och om framtiden. Men när vi försöker bromsa flödet för att vi ser det som att något är på väg mot "sitt slut" så rubbas flödet, som att simma motströms istället för att sluta kämpa och flyta med framåt. Att alltid fortsätta framåt oavsett. Inte på ett påskyndande flyktbenäget sätt. Utan för att bara fortsätta följa med strömmen. Den ström som alltid kommer att föra dig dit du ska.

Då känns det inte längre läskigt eller tråkigt att nuets underbara ur vår synvinkel håller på att ta slut. Utan vi kan känna tacksamhet istället för den stunden vi fått och se fram emot nya. Så prova följ med strömmen, flödet, flow - kalla det vad du vill. Och se vad som händer när man släpper taget lite mer och låter livet föra en framåt. Jag tror att det är då vi har möjlighet att få uppleva det magiska med att leva, när vi inte planerar och ska ha kontroll på allting. Utan det är då vi kan se det som stunder för med sig och fullkomligt njuta av det vi får uppleva istället. ❤